Jag sitter inne på en familjesajt och läser i olika forum. Där är heta samtal om otrohet, och just detta har jag funderat på väldigt länge.

Alltför ofta ser jag folk som skriver och erkänner sina otrohetsaffärer med män/kvinnor. Dom är gifta, har barn och hela den biten, men ändå fattas någonting. Självklart kan det fattas någonting, men det jag aldrig har förstått är hur man kan välja att vara otrogen framför att lösa dom problem man har?

Du kommer bara skapa ännu fler problem med otrohet, än vad du hade tidigare.

Jag funderar och funderar på hur man kan leva med detta? Hur man kan göra det utan dåligt samvete? Hur funkar det egentligen i en otrogen människas huvud?

Jag blir riktigt rädd faktiskt. Funderar på om man själv blir den frun i framtiden där mannen är otrogen och hela ens familjeliv rasar? Det är ju faktiskt inte omöjligt. Folk värdesätter inte förhållande på samma sätt längre, och dom har lägre gränser idag. Det är "lättare" för vissa att göra sådana här saker och vara tillfredsställd för stunden än att ta tag i dom verkligen problemen.

För man är väl inte otrogen bara för att man en dag får för sig att vara det? Utan minsta anledning?

Hade varit intressant att höra Eran åsikter.

Och var går gränsen för otrohet för Er?:)

Hej allihopa.:)

Idag känner jag att jag börjar bli en aning bättre i halsen. Jag hoppas verkligen jag är helt frisk på Tisdag! Jag åker nämligen till Berlin då, plus att jag börjar på fotboll. :) Det blir en hektisk dag med skola, packa det sista, iväg på fotbollsträningen, hem och duscha sen gå igenom packningen och tjoff mot Berlin!:) Åker på kvällen då jag o klassen ska sova på båten till Tyskland en natt. 

Bara 6 dagar kvar!:)

Snart kommer Markus hem, och då ska vi bege oss ut och handla. Jag har ännu en gång huvudvärk och ser fram emot att få luft. Har inte varit ute alls idag tyvärr.:/

Lyckades fixa så VC skickar hem läkarintyg som jag sedan kan visa skolan, så dom jävlarna inte kan köra upp detta i ansiktet på mig sen.;)

See ya.